Skrivareklippan - en liten ö med stor betydelse

Den långsmala klippön med de röda små husen kan knappast undgå någon där den ligger mitt i blickfånget i Varbergs hamninlopp. Varför kallas den egentligen Skrivareklippan? Var du än befinner dig längs med Strandpromenaden kan du se den, omgiven av Kattegatts rofyllda böljor. Den här omhuldade platsen för tankarna till svunna tider och kanske har du funderat över stugornas tillkomst och öns betydelse?

Skrivareklippan förr

Utanför Varbergs hamn ligger Skrivareklippan som är den sista ön i den västsvenska skärgården innan havet breder ut sig i öppet vatten. Salta bränningar sveper in mot ön som ser idyllisk ut med de små röda stugorna strösslade över den karga klipphällen. Med endast horisonten som fond känns den egentligen landnära ön fjärran. Varför har det byggts hus här ute och vad bär de på för historia? I äldre tid användes platsen främst som betesmark och av Varberg stads slottsskrivare. Han höll till på slottet, det vill säga Varbergs fästning och hade rättigheten att nyttja klippön som sin egen. Slottsskrivaren fick ta del av höskörden från ön som en löneförmån, därav tillkom namnet Skrivareklippan. En slottsskrivare var en civil tjänsteman som höll ordning på stadens räkenskaper, bland annat vilka födoämnen som fanns till stadens förfogande. I slutet på 1700-talet beviljades även ett tillstånd att anlägga ett saltverk på Skrivareklippan, för utvinning av salt ur havsvatten. Det här var ett pionjärprojekt som senare lades ned på grund av kapitalbrist.

Historien om de röda stugorna

Det första huset på Skrivareklippan byggdes redan i mitten av 1700-talet då platsen var tänkt att tjäna som lotsstation utanför Varberg. Men stationen kom aldrig i bruk och byggnaden användes istället som stall. Lotsarna behöll sina nyttjanderätter av ön fram till 1880-talet men som upphörde senare efter att en fyr av järn byggts på den.

När fyren anlades runt 1870 byggdes också en gårdsbebyggelse för fyrbetjäningen som i sig bestod av två fyrvaktare och deras familjer. Husen som uppfördes var ett bostadshus med två lägenheter och vid sidan av det byggdes uthus, dass och vedbod, senare tillkom också en tvätt- och bagarstuga. Fyrstationen bemannades i mer än 60 år.

De hus vi ser idag är det som återstår av fyrplatsbebyggelsen och bland dem finns det åttkantiga vattenmätarhuset med sitt karaktäristiska utseende. Den finns välbevarad på Skrivareklippans sydöstra del. Under 1930-talet började kanotklubben Bris arrendera gårdsbebyggelsen av lotsverket och tjugo år senare friköptes husen. Samtliga byggnader var vid det laget i ett bedrövligt skick men kanotklubbens medlemmar gjorde en stor insats under flera år och iordningställde byggnaderna på nytt. Idag används husen fortfarande för klubbens verksamhet. Skrivareklippan ägs av Statens Fastighetsverk och av den forna lotsstationen finns dock endast husruin och stengavlar kvar. På ön finns också en rest sten som ska ha uppförts efter en kolerasjuk sjöman som kom hit med sitt fartyg och sedan begravdes.

Fyren på ön

Det kan vara svårt att föreställa sig att det stått en jättelik fyr på den lilla klippön. Men Skrivareklippans landnära läge gjorde platsen lämplig som fyrplats. Den tiokantiga och eleganta fyren var nästan 17 meter hög och var från början målad i ett rött och vitt rutmönster, vilket senare ersattes med breda ränder.

Från början hade fyren en lampa som eldades med rovolja. Bränslet byttes senare ut mot fotogenlampor som hade fördelen att inte stelna vid låga vintertemperaturer. Slutligen byttes även dessa lampor ut till luxljus och senare AGA-ljus som gav ifrån sig blixtsken. Oavsett bränsle så krävde fyren mycket daglig vård, bland annat behövde linsen putsas, fyrens glasrutor hållas rena och mekaniken behöv-de smörjas. Utöver detta skulle fyrpersonalen även underhålla den övriga bebyggelsen på ön.

Fyren tändes på kvällen en halvtimme efter solnedgång och släcktes på morgonen strax innan solens uppgång. När fyren var tänd gick man i skift för att sköta den. I början på 1900-talet automatiserades fyrljuset och personalen fick då färre arbetsuppgifter. Man ägnade sig senare mest åt att läsa av och rapportera vattenstånd och väder. 1934 släcktes fyren, demonterades och ersattes av den obemannade Subbe fyr på Subbeberget. Berget ligger strax norr om Apelviken, vid Varbergs Kusthotell.

Idag återstår endast ett betongfundament kvar av fyren på Skrivareklippan. Tekniken har kommit långt inom sjömätning men avancerad teknik slås ibland ut av olika anledningar och då gäller det att det finns sjömärken och fyrar att navigera efter. Fyrarna är en viktig del av vårt kulturarv men också en förutsättning för en säker sjöfart. Trots att Skrivareklippan inte fyller sin funktion som fyrplats längre, lockas ändå människor ut till ön då den närliggande idyllen ligger på ett bekvämt kanot- och SUP-avstånd från både fastlandet och Getterön.