Choose language
Other:

En spännande historia...

Vissa platser i Varberg har en lite extra spännande historia. Vissa mer läskiga än andra. Låt dig dras med i berättelser från förr.

Bockstens mosse

Man behöver inte vistas många minuter vid Bockstens mosse för att inse att det vilar något magiskt, nästan spöklikt över den här platsen.
Det var dagen före midsommarafton 1936 som den 11-årige Ture Johansson och hans lillasyster Gulli gick ute på Bockstens mosse och harvade torv. Plötsligt fastnade något i träpinnarna och när de gick fram upptäckte de tygbylten som innehöll skelettdelar. Förfärade rusade de hem till sin pappa som kontaktade fjärdingsmannen i Rolfstorp som även var socknens dödgrävare. Det slutade med att landsfiskalen Viktor Olsson reste ut till Bockstens mosse och konstaterade att det skett ett mord, dock för länge sedan. Kvarlevorna var pålade, alltså försedda med träpålar rakt genom kroppen för att hindra den döde från att ”gå igen”, alltså bli ett spöke. Dåvarande chefen för Varbergs museum, Albert Sandklef, tillkallades och fyndet togs om hand samt fraktades till museets lokaler. Här har det ända sedan 1937 varit utställt och Bockstensmannen är än idag museets absolut mest populära utställningsobjekt.

Varbergs torg

Varbergs torg är Sveriges tredje största torg till ytan. Torget är av det monumentala slaget och delvis omgivet av kraftiga byggnadskroppar och karaktärsbyggnader. Från början var torget dock relativt litet och behovet av utvidgning var påträngande. I mitten av 1800-talet fick staden Varbergs församling att gå med på att delar av kyrkogårdens yta som vette mot Torggatan skulle få disponeras som torgyta. Här hade man sedan staden grundlades under 1600-talets andra hälft begravt människor. Gravarna grävdes upp och scenerna som utspelades beskrevs som förfärliga. En ögonvittnesskildring berättar om den skrämmande hanteringen då förfädernas ben och lemmar grävdes upp och lastades på stora vagnar för bortforsling. Dåvarande torget iordningsställdes och den norra delen av Varbergs ståtliga torg är alltså den gamla kyrkogårdsytan. Efter den stora stadsbranden 1863 fick torget sin nuvarande storlek och försågs under det sena 1930-talet med den vackra skulpturen ”Badande Ungdom”.

Rikets nollpunkt i Varberg

Under 1800-talets andra hälft var det i huvudsak vetenskapliga intressen som förordade ett beslut att avväga Sverige. Det vill säga mäta den relativa höjdskillnaden mellan två eller flera punkter i landskapet. Vid mitten av 1800-talet låg rikets normalhöjdpunkt på Riddarholmen i Stockholm men då marken där rörde sig lite för mycket för att mätningen skulle vara tillförlitlig så sökte man under 1900-talets mitt en ny plats. 1965 placerades ”Rikets nollpunkt” i Varberg och markerades med en ståldubb nedslagen i berget vid herrarnas nakenbad ”Goda Hopp”. Nollpunkten har i dag ingen betydelse men är ett populärt objekt att både besöka och fotografera.

Trollen i Tvååker och Kungsäter

Trollen beskrevs enligt folktron ofta ha en övernaturlig fysisk styrka och jämfördes ibland även storleksmässigt med jättarna. I Tvååker berättas det att trollen bodde i grottor på Höråsen och enligt skrönorna störde de sig på klangen av kyrkklockorna. Det största trollet ska ha tagit upp en stor stenbumling för att kasta mot kyrktornet men tappat den bakom ryggen. Den kom att landa precis där vi idag finner gården med namnet ”Store Sten”. En till sten kastades och landade på platsen där vi idag har gården och bostadsområdet ”Stenen”. Trollen i Kungsäter var inte fullt så ondskefulla som de i Tvååker och ortens storpampar brukade vid festliga tillfällen till och med få låna guld och silver av dem. Detta var tvunget att ske efter solens nedgång och det måste vara återlämnat före solens uppgång, ty trollens guld tålde, lika litet som de själva, solens ljus.

Spöket på Balgö och Pil-Ola

Enligt gamla sägner ägde ett ordentligt spökeri rum på Balgö för omkring 200 år sedan. Ett fartyg hade förlist och liket av en sjöman flutit iland. En av bönderna på ön, Pil-Ola, och hans drängar hittade liket och i den döde sjömannens ficka fann de en lapp på vilken stod skrivet att han ville bli begravd i Kristi jord och den som förde honom till kyrkogården fick behålla det han hade. Men Pil-Ola och hans drängar tog kläderna och annat som den döde sjömannen hade på kroppen och grävde ner liket i sanden. Efter detta blev det spökeri på gården. Bland annat drogs täcket av dem i sängarna och kreaturen blev lössläppta. Men så en dag kom en klok man som skulle försöka lösa det hela. Han frågade spöket varför han gick igen och fick till svar att Pil-Ola och hans drängar tagit det han hade men inte forslat honom till Kristi jord. Mannen bad spöket visa vart han bli-vit begravd. Dagen därpå tog mannen med sig Pil-Ola och hans drängar och grävde upp liket efter sjömannen och forslade det till kyrkogården i Torpa. Detta gjordes mitt i natten för att ingen skulle uppmärksamma det hela och det fungerade för efter detta var det slut med spökerierna på Balgö.

Avrättningsplatserna på Håsten och Varbergs Fästning

Från 1760-talet och fram till och med 1910 avrättades 1087 personer i Sverige. I Varberg skedde den sista offentliga avrättning i slutet av 1850-talet, troligtvis på platsen som idag inte ligger så långt från Håstensskolan. Det är okänt när man började använda denna plats som avrättningsplats men man tror att det går tillbaks så långt som till medeltiden. År 1858 avrättades, på Varbergs fästning, en kvinna vid namn Johanna Berndtsdotter från Veddige efter att ha dömts till döden för giftmord på sin svärmor. Avrättningsplatserna var förr ofta fyllda av mystik och skulle injaga skräck och fruktan i befolkningen. Vågar du ta en liten tur till kullen på Håsten eller till fästningen och besöka de gamla avrättningsplatserna?

Texter av: Lokalhistorikern Peter Börjesson

Senast ändrad: 2022-06-20